Chapter 4. - Thoughts

Previously:

"See you." Sade han och gav mig ett leende.

Han hoppade ut ur fönstret och jag lade mig ner på sängen. Hur länge skulle vi lyckas hålla vårat förhållande hemligt för pappa? Jag kan inte ljuga länge till, men jag gör det bara för vårat eget bästa. Pappa skulle bara tro att Justin kommer slänga mig som om jag vore sopor när han är klar med mig, men Justin är inte en sådan kille. Jag suckade för mig själv.


Jag vände på mig och kände något varmt, jag flyttade närmare det varma och lutade huvudet mot det. Plötsligt kände jag en hand på huvudet och ett viskande i örat. 
"Godmorgon sleepyhead." Shit, jag låg i någons famn.
Jag slog upp ögonen fort i ren panik, men blev lugn när det bara var Justin som låg bredvid mig i sängen. Han log mot mig. Jag satte mig upp och sträckte på mig. 
"Nej, babe. Gå inte, du kan ligga kvar i min famn." Sade han och gav mig valpblickar. 
Jag skakade på huvudet. 
"Min pappa kan upptäcka dig när som helst." Sade jag. 
Jag gick till byrån och tog fram ett par grå mjukisbyxor, som jag sedan satte på mig. 
"Hur kom du ens in hit?" Frågade jag förvånat samtidigt som jag tog på mig mina bruna uggs. 
"Fönstret." Svarade han. 
Jag gick och satte mig bredvid honom i sängen. 
"Jag är ledsen men du måste tyvärr gå." Han sträckte sig fram och kysste mig på pannan. 
"Okej då, men ring sedan om du vill." 
Jag höjde på ögonbrynen. 
"Jag kan inte vara ute hela natten om du trodde det, det är skola imorgon." 
Han flinade och skrockade till.
"Det är lördag, varför annars har inte ditt alarm ringt? Om du kollar på klockan ser du att den är 10." 
"Jaja, men jag kanske ringer sedan. Men nu måste du gå innan pappa kommer." Sade jag. 
Vi ställde oss upp och gick fram till fönstret. Han öppnade det och sedan kysste han mig hejdå. När han hoppat ner ställde jag mig vid fönstret och vinkade, jag stängde inte fönstret förrän han gått iväg. När jag stängt fönstret knackade pappa på dörren. Jag suckade tungt. 
"Vad är det?" Frågade jag irriterat. 
"Inte den tonen till mig!" Snäste han åt mig. 
Han öppnade dörren och stirrade på mig, han var sur. 
"Rektorn ringde nyss, tydligen så var du sen till skolan igår." Sade han och stirrade in i mina ögon.
"Men--" Började jag men avbröts. 
"Vänta, jag var inte klar." 
Jag suckade och höjde på ögonbrynen, och försökte att kolla överallt förutom på han. 
"Du och någon annan kille var sen, ni kom till skolan tillsammans. Han sade att ni hade sagt att ni hade försovit er, men du var inte hemma den natten." Började han. Jag kände på mig var det här skulle leda till. Utegångsförbud...
"Var du med den killen? Enligt rektorn är han ingen bra kille. Umgås inte med honom något mer, okej?!" 
"Men papp--" 
"Nej, Savannah. Inga men! Du har utegångsförbud." Sade han med sträng röst. 
Innan jag hann komma med någon protest hade han lämnat rummet. Jag gick och satte mig på sängen och tog upp min mobil som låg på nattusbordet och skicka iväg ett sms till Justin.

Till: Justin
Kommer inte kunna träffa dig ikväll då jag har fått utegångsförbud...
 
Efter bara några sekunder efter plingade min mobil till och jag hade fått ett svar.
 
Från: Justin
Fuck. Jag visste att din pappa skulle komma på oss... Vad ska vi göra nu?
 
Ja. Frågan var vad vi skulle göra nu. Aldrig att jag skulle klara mig utan Justin då han var mitt allt. Just nu vill jag bara rymma hemifrån med honom. Nej, Sluta tänka så Savannah... Men pappa visste ju inte att det var Justin, jag kan bara kom upp med en ursäkt. Som att vi träffades på vägen till skolan, fast jag hatar att ljuga men vad för annat val har jag?

Justin's perspektiv:
Fan. Jag visste att det här skulle hända. Hennes pappa blir allt mer misstänksam, snart kommer han att komma på oss. Snart räcker inte Savannah's lögner till, de blir allt dåligare och hon tycker inte ens om att ljuga för sin pappa. Jag förstår att hennes pappa skulle vara emot vårat förhållande om han kom på det, jag har själv tänkt tanken att jag inte är bra för henne. Men man måste kämpa för kärleken, thats it! Men, oavsett vad hennes pappa säger är det nog dags för sanningen. Tyvärr är det så. Men, inte riktigt än, jag och Savannah måste ha en plan över hur vi ska göra. Men nu har hon fått utegångsförbud, så enda sättet att träffa henne är att komma till hennes hus. Min mobil plingade till, ett nytt sms från Savannah antagligen. Jag tog upp min iPhone och läste.

Från: Babe 
I have nooo idea... BTW så vet pappa faktiskt inte att vi är tillsammans. Jag kan komma upp med någon lögn, hur mycket jag än hatar att ljuga rätt upp i ansiktet på honom. Men vi ses ju i skolan imorgon, right?

Jag suckade för mig själv, vårat förhållande borde inte vara så hemligt. Jag och Savannah hade inte behövt smyga omkring, och då hade inte hon behövt ljuga för sin pappa. Men nu är det som det är. 
Jag bestämde mig för att åka till Savannah trots allt, fast risken att hennes pappa skulle upptäcka mig var stor. Jag lade ner mobilen i fickan och stängde av TV:n, sedan gick jag ut till bilen och startade motorn och började köra till Savannahs hus.

När jag såg en skymt av hennes hus parkerade jag bilen på sidan av vägen. Jag tog ur nycklarna och klev ur bilen. Det började bli mörkt ute, och solen höll på att gå ner. Jag låste bilen och började gå till huset. När jag kommit fram till den gigantiska muren som gick runt huset, letade jag efter ett bra ställe att klättra upp på. Att gå genom grinden skulle vara för farligt. Jag hittade ett bra ställe och började kräla mig upp, när jag hörde ett harklande. Jag kollade åt sidan, därifrån harklandet kom ifrån för att se vem som gjorde det. När jag såg vem det var svor jag för mig själv och hoppade ner. Jag drog fingrarna frustrerat genom håret. Fan i helvetes jävla skit.

Lååång tid det tog med att lägga upp ett nytt kapitel då... Förlåt men vi båda har varit sjukt upptagna och allt. Kapitlet blev kort, men vi vill ju inte avslöja vem som harklade.



Chapter 3. - Lies

Previosly:
Jag lutade mig mot honom och höll i honom för att jag inte skulle ramla ner på marken, jag var så yr. När yrheten lagt sig gick vi och satte oss på motorhuven igen. Han halvlåg så jag lutade mitt huvud mot hans varma bröstkorg, sedan stirrade jag upp på stjärnhimlen.
"Undra hur många stjärnor som egentligen finns." Sade jag.
"Det är i alla för för många för vår hjärna att ta in." Sade han.
Han strök handen över mitt hår, det var väldigt lugnande. Jag ska bara blunda en liten stund...

Jag slog upp ögonlocken och märkte att jag inte låg hemma i min säng. Jag låg ute i parken, på en motorhuv, med huvudet liggandes mot Justins varma bröstkorg. Då slog det mig, jag hade somnat här igår. Jag satte mig upp och kollade på Justin som låg och sov, han sov så fridfullt. Jag tog upp mobilen och kollade klockan,12:33. Shit! Jag ställde mig på marken och började ruska i Justins axlar. Han vaknade upp.
"Vad är det?" Gnydde han fram.
"Klockan är halv 1 på dagen!" Sade jag i ren panik. "Vi måste till skolan!"
Det blev genast fart på honom, vi satte oss i bilen. Han startade motorn och vi började köra i världens fart påväg till skolan. Fan, min pappa kommer att döda mig.
 
Väl framme vid skolan hoppade vi fort ut ur bilen och började springa mot ingången av skolan. Precis när vi kom innanför skolans dörrar ringde skolklockan ut och hela korridoren fylldes med elever. Allison fick fort syn på mig och sprack upp i ett leende, och började gå fram mot mig och Justin som stod och försökte hämta efter andan.
"Vart har ni varit då?" Frågade Ali och kollade på mig.
"Vi var i parken, somnade där igår..." Svarade jag enkelt och kollade på Justin som inte verkade vara så glad.
Jag såg ur han spände sina käkar och kollade mot rektorns kontors håll. Rektorn kom ut därifrån och började gå mot oss. Rektorn, Mr. Mark stod nu framför oss och såg inte alls glad ut.
"Och var har ni hållit hus?" Frågade Mr. Mark med en sträng röst, och var inte alls glad över att jag och Justin kommit försent.
"Vi försov oss." Svarade Justin med en irriterad röst.
"Om det händer en gång till kommer vi vara tvungna att ringa hem till era föräldrar, förstått?" Sade Mr. Mark med en bestämd ton.
Jag och Justin svarade ja i kör. Mr. Mark vände sig om och började gå sin väg.
"Bitterfitta." Sade Justin surt efter att Mr. Mark gått.
Justin fattade tag om min hand men jag rök bort handen ur hans grepp lika fort. Justin kollade häpet mot mig.
"Ska på toa, sorry." Sade jag och log hånfullt mot han på skoj.
"Tror du jag tänker låta dig gå själv dit eller?" Frågade Justin.
"Tror du att du är min pappa, eller?" Sade jag irriterat. Justin kunde konsten att vara alldeles för kontrollerande.
"Sorry, babe." Sade han. 
När jag varit på mitt toaletbesök så gick vi till matsalen. Jag hoppades för Guds skull att det var god mat idag. Vi gick direkt fram till matkön och min blick hamnade på maten, fisksoppa...
"Måste vi verkligen äta?" Frågade jag och kollade upp mot Justin som stod bakom mig i kön.
"Jag tänker i alla fall inte äta den här skiten..." Sade han och gjorde en äcklad min.
"Ska vi strunta i att äta?" Frågade Ali.
"Jo, det tycker jag..." Svarade jag.
 
Skoldagen var som vanligt långtråkig och äntligen var skoldagen slut. Allison vinkade och gick åt ett håll, och jag och Justin åt ett annat. När vi kom fram vid Justin's bil kysste jag honom och log. 
"Hejdå." Sade jag. 
Han gjorde en ledsen min, så jag kysste honom en gång till. Sedan började jag gå, men Justin tog tag i min hand och drog mig mot honom. 
"Åk hem med mig." Sade han och tryckte sig närmare mig. 
"Jag måste hem, min pappa kommer undra vart jag är." Sade jag och gav honom en ledsen min. 
"Låt mig då få skjutsa dig hem." 
Jag lade huvudet på sne och höjde på ögonbrynen. 
"Min pappa kommer se din bil, han är redan misstänksam nog." Sade jag. 
"Okej, fine. Men jag kommer ikväll." Sade Justin och kollade sexigt mot mig.
"Okej, se bara till att min pappa inte upptäcker dig." Justin enbart sträckte sig fram mot mig och pussade mina läppar. Han drog sig ifrån och kollade in i mina ögon och log.
"Nej då, det ska jag inte." Jag greppade ett bättre tag om min väska och började gå hemåt.
 
"Pappa, jag är hemma!" Ropade jag ut i huset. Pappa kom fort in i hallen där jag stod och tog av mig skorna. Han såg inte ut att vara glad.
"Och var har du varit unga dam?" Frågade han surt.
"Hos Allison." Svarade jag.
"Du måste säga till nästa gång du går. Jag har försökt nå dig flera gånger och du vet att det finns en massa våldtäktsmän i stan!"
"Ja, pappa." Sade jag irriterat och började styra min steg mot trappen. Jag hörde hur pappa grubblade för sig själv.
Jag öppnade dörren till mitt rum gick in. Jag slängde dörren efter mig och kollade mig runt om i rummet. Min blick stannade på sängen och jag gick och lade mig ner i den. Tröttheten tog fort över min kropp. Jag ska bara sova i några minuter sedan måste jag plugga.
 
Jag ryckte till och satte mig fort upp i sängen när jag hörde en smäll mot fönstret. Min blick landade på klockan som stod på mitt nattduksbord bredvid sängen, den visade på 21:15. Jag hörde ännu en smäll mot fönstret så jag ställde mig upp och gick fram mot förnstret. Där nere stod Justin. Jag öppnade fönstert och kollade ner på honom. Justin som precis tänkte kasta en till sten såg nu mig kolla ut genom fönstet och kastade bort stenen. Justin började klättra upp så jag aktade mig smått. När han var uppe i mitt rum tryckte han upp mig mot närmsta vägg och lutade sin panna mot min.
"Mår du bra babe? Du ser lite sliten ut." Sade han och kollade in i mina ögon.
"Jag mår bra, vaknade nyss. Och försök att vara lite tystare nästa gång."
"Jaha." Andades Justin ut.
Justin börjde sig ner och pussade mig lätt på läpparna.
"Ska vi gå och lägga oss?" Frågade han.
Jag gav honom en snabb blick, var han seriös?
"Oss? Justin... Du vet att du inte kan stanna här över natten, väl?"
Han spände sina käkar.
"Nej babe. Jag ska stanna här över natten." Sade han och tog tag om min handled för att sedan dra mig mot sängen.
Han puttade ner mig i sängen så jag hamnade på rygg. Han lade sig sedan över mig och lutade sitt huvud närmare mitt. Mina lungor fylldes av hans underbara lukt. Han kollade mig i ögonen och lutade sitt huvud ytterligare närmare mitt, och tryckte sedan sina mjuka läppar mot mina. 
Vi avbröts av en tung knackning på min dörr. Jag avbröt snabbt kyssen och puttade ner Justin från sängen. 
"Göm dig under sängen, eller var som helst!" Viskade jag åt honom. 
Han ställde sig upp och kollade sig snabbt runt i rummet. Sedan smög han snabbt mot min garderob och gömde sig där inne. 
"Vad är det?" Ropade jag. 
"Ska du äta någon mat, eller?" Frågade pappa från andra sidan dörren. 
Han öppnade dörren och gick in. Han började lukta och gjorde en konstig min. Han kollade på mig med allvar i blicken. 
"Vad är det för lukt? Röker du, och har minttuggummin?" Frågade han. 
"Nej, nej, pappa. Absolut inte!" Sade jag och visste inte alls vad jag skulle säga. 
"Vad är det för svag lukt jag känner då? Har du en kille på rummet?" Frågade han och började kolla sig runt i rummet.
"Det är min..." Sade jag och letade efter något föremål med blicken. "Min kemibok! Jag fick den av en klasskompis för att jag hade tappat bort min."
Han nickade och kollade misstänkssamt runtomkring i rummet.
"Okej... Men om du vill äta någon mat så kommer du ner direkt." Sade han.
Jag pustade lätt ut och gav honom ett leende. Han gick ut ur mitt rum och stängde dörren efter sig. Jag väntade i några sekunder innan jag sade åt Justin att komma ut. Han kom ut ur garderoben och gick till mig och satte sig bredvid mig i sängen.
"Det var nära ögat!" Sade jag och kollade på Justin.
"Du ljuger bra." Sade han och flinade.
"Men jag mår dåligt över att ljuga för pappa... Men du måste nog gå nu, jag är vrålhungrig så ska äta." Sade jag. 
Han pussade mig på hjässan och gick mot fönstret.
"See you." Sade han och gav mig ett leende.
Han hoppade ut ur fönstret och jag lade mig ner på sängen. Hur länge skulle vi lyckas hålla vårat förhållande hemligt för pappa? Jag kan inte ljuga länge till, men jag gör det bara för vårat eget bästa. Pappa skulle bara tro att Justin kommer slänga mig som om jag vore sopor när han är klar med mig, men Justin är inte en sådan kille. Jag suckade för mig själv.

Vi vet att det tog lång tid osv, men vi båda har haft fullt upp osv. Men här kom äntligen kapitel 3 iaf! :)



Chapter 2. - I want you, now

Previosly: 
"Måste gå nu. Ses i skolan imorgon." Viskade Justin i mitt öra. Jag kände hur Justin ställde sig upp ur sängen. Jag tog bort mina händer från ansiktet och såg att Justin redan gått. Jag suckade smått för mig själv och ställde mig själv upp ur sängen för att sedan gå och stänga fönstret. När fönstret var stängt gick jag tillbaks till min säng och lade mig ner i den igen och drog täcket upp till hakan. Lampan släkte jag sekunden efter och drog ner handen under täket igen och kände hur tröttheten tog över min kropp och snart så låg jag in en djup sömn.

Nya High tops? Blommor? Nej, inte blommor... Choklad? Fast, nej. En kyss?--
"Savannah?!" Sade Allison och viftade med högra handen framför mitt ansikte. 
Jag vaknade upp ur min dvala, och ruskade på huvudet sedan kollade jag på henne och höjde på ögonbrynen och gav henne en blick som menade vad-är-det-?.
"Du sitter och stirrar ut i tomma intet, och du har inte rört din mat. Vad är det?" Frågade hon. 
"Min och Justins ett-årsdag är nästa månad." Svarade jag. 
"Men det är om en månad, du har tid." Hon flinade stort. 
Jag suckade och drog fingrarna genom mitt hår, tänk om han inte kommer ihåg? Men, han måste komma ihåg. Det är självklart. Men, ändå... Jag tog upp min gaffel och tog lite mat på den och stoppade sedan in den i munnen. Jag måste verkligen prata med Justin. Han får inte glömma våran ett-årsdag. Han får bara inte. Jag ställde mig upp och sköt in stolen. Allison kollade frågandes upp på mig.
"Jag måste prata med Justin. Vi ses ju sen." Sade jag enkelt och gick iväg för att lämna min tallrik och börja leta efter Justin.
När jag gått runt halva skolan och inte sett en skymt av Justin var jag nästan påväg att ge upp och leta efter honom, men så såg jag en välbekant figur längre bort i korridoren komma emot mig och snart så stod Justin framför mig. Han drog sina armar runt min midja och jag drog upp mina om hans nacke i ren reflex.
"Letar du efter något?" Frågade han och lutade sin panna mot min.
Jag kollade frågandes mot han. Hur visste han att jag leta efter någon?
"Hur visste du?"
"Jag såg dig springa runt halva skolan och det såg ut som om att du leta efter något." Svarade han.
"Men... Jag såg aldrig dig."
Ibland kan Justin vara lite läskig. Han kommer och går hur han vill och han ser alla, men ingen ser honom. Ibland brukar jag faktiskt undra om han inte är en utomjording för han kan komma på en sekund och försvinna lika fort. Justin luta sig närmare och tryckte sin läppar mot mina och jag besvarade fort kyssen. Den där känslan jag fått igår när han kysste mig kom tillbaks igen. Jag vill ha mer nu. Mer utav Justin. Jag avslutade kyssen och luta min panna mot Justins.
"Jag vill ha dig." Viskade jag lite sexigt och bet mig i läppen.
"Och det ska du få." Svarade han ännu mer sexigt tillbaks.
"Idag hemma hos mig?" Frågade han, mer som en tillsägelse än en fråga. Han pussade mig en sista gång och sen så försvann han igen. Jag kände två händer om mina ögon.
"Gissa vem..." Sade den välbekanta rösten och skrattade till lite.
"Kan det vara Allison kanske?" Frågade jag tillbaka.
Händer försvann från mina ögon och jag vände mig fort om och såg att Allison stod där. Gladare än förut.
"Hänt något?" Frågade jag med höjda ögonbryn med ett stort leende på läpparna.
"Ja." Fnittrade hon fram som hon alltid gör när det gäller killar.
"Berätta. Jag vill veta allt." Sade jag och tog armkrok med henne för att sen gå mot våra skåp.
"Han heter Ryan." Fnittrade Allison fram.
"Låter som en riktig snygging." Sade jag och flinade. Vi var nu framme vid våra skåp och tog ut våra matte-saker.
"Han är sjukt snygg." Sade hon och log världens största leende.
"Är det något mer jag borde veta om han?" Frågade jag och flinade ännu mer.
"Savannah. Du har Justin!" Sade hon och slog till mig på överarmen.
"Jag vet." Sade jag och vi var nu framme vid min mattelektion.
"Hejdå." Sade jag och gav Allison en bamsekram som Allison fort besvarade.
Det suger vekligen att vi aldrig har samma lektioner. Jag öppnade dörren och gick in i klassrummet. Min blick hamnade fort på en välbekant filur som satt på ett utav borden längst ner av klassrummet. Så fort han såg mig växte den fram ett leende på hans läppar. Jag gick fort fram till Justin och omfamnade han. Hans välbekanta doft fyllde mina lungor.
"Saknat mig?" Frågade han efter att vi kramats klart.
"Nej." Svarade jag enkelt och satte mig på stolen bredvid bänken Justin satt på.
Han kollade ner på mig med en häpen min som tydde på hoppas-att-du-inte-menade-det-du-nyss-sade. Jag enbart skrattade. Dörren till klassrummet öppnades och snart var hela klassrummet fullt utav elever. Magister Martin kom också in i klassrummet.
"Justin sätt dig på stolen istället!" Ropade han ut över klassrummet.
Justin enbart gav Magister Martin en mördarblick, men gjorde ändå som Martin sagt och satte sig på stolen bredvid mig.
"Okej, som alla vet så hade vi en läxa tills idag så jag tänkte att vi tar den muntligt nu." Jag såg hur Justin vände sin blick mot mig och kollade med höjda ögonbryn på mig.
"Babe, jag har ju sagt att du ska säga till om vi får läxor." Sade han lite surt. Att han alltid ska överregera på allt.
"Jag vet, men jag har aldrig fått tid till det för du är, Gud vet var, under rasterna, och när vi är hemma hos någon utav oss vill du ju bara hångla eller knulla." Fräste jag tillbaks.
"Tyst i klassen!" Ropade Magister Martin ut över klassrummet.
Justin vände surt sin blick mot tavlan längst fram i klassrummet.
 
Lektionen var äntligen slut och Justin blev ivägskickad till rektorn då han aldrig gör någon läxa. Jag tyckte både synd om honom, men ändå inte. Jag stod vid mitt skåp och Allison kom upp vi min sida.
"Vad är det Justin har gjort nu då? Alla säger att dom sett han gått in på rektorns kontor." Jag kollade ut ur mitt skåp och kollade på Allison.
"Han blev skickad dit för att han aldrig gör någon läxa på matten." Suckade jag fram.
Att han aldrig ska lära sig att han måste börja göra läxorna för att få bättre betyg. Allison enbart nickade förstånde tillsvars.
"Vad ska du göra nu då?" Frågade Allison med hopp i rösten.
Jag förstod direkt vad hon ville, men jag hade ju lovat Justin.
"Jag ska vara med Justin." Svarade jag och slog ner blicken.
Jag hinner nästan aldig vara med Allison för om jag inte har några läxor är jag med Justin.
"Idag igen?! Var inte ni igår?"
"Jo, men han ville vara idag igen." Svarade jag lite ledsamt.
"Okej... Men kan du inte skippa han och vara med mig?" Frågade Allison och kollade förhoppningsfullt på mig.
"Alltså... Jag vet inte rikgit. Han kan bli ganska arg om man ändrar sig."
"Då får han bli arg på mig i så fall." Sade Allison och log.
Jag tog ut min jacka och väska och stängde skåpet. Min blick låg på rektons dörr och snart så kom en arg Justin ut där ifrån. Fan. Han var riktigt arg. Han kommer aldrig att låta mig vara med Allison nu. Justins blick landade på mig och han började styra sina steg mot mitt håll.
"Ali, är du helt säker på att vi ska ta det idag, kan inte vi vara imorgon?" Justin stod nu framför mig. Han slingrade sina armar runt min midja och drog mig intill sig.
"Vem ska vara med vem imorgon?" Frågade Justin surt och stirrade på Ali.
Allison backade snabbt några meter bak.
"I-ingen." Stammade Allison fram. Justin bröt sin blick från Ali och stirrade in i mina ögon istället.
"Justin... Vi är ju varje dag. Jag hinner aldrig vara med Ali." Sade jag.
"Babe, vi har redan snackat om det här. Du får vara med Ali när jag inte kan."
"Du bestämmer inte över mig, det är mitt liv." Sade jag bestämt. "Dessutom är du inte precis min pappa." 
"Alright babe, men du kan vara med Ali imorgon om du vill, du har rätt. Men ikväll är du min." Sade han och flinade. 
Han tog tag i min hand och vi slingrade ihop fingrarna, vi började gå mot parkeringen och jag kollade bakåt mot Ali och gav henne en blick som tydde jag-ringer-dig-sen.
När vi var framme låste Justin upp ytterdörren till sitt hus och öppnade den. Han visade med en gest att jag skulle gå in först. Väl inne i hans hus så kom en välbekant doft emot mig. Det luktade precis som Justin gör. Jag tog av mig mina skor och Justin lika så. När bådas skor var av tog Justin tag om min hand och började dra mig mot trappan som ledde upp till Justins rum. Hans rum lukta likadant som han och huset. Det var svart och brunt. Sängen stod mitt i rummet. Väggarna var vita och det var ett stort fönster bakom sängen som vätte ut över våran fina stad. Bredvid sängen var det en stor spegel och då menar jag en gigantisk spegel. Allt var så prydligt och fint för att det ska vara en kille som bor här.
Han gav mig en snäll blick, han var inte arg längre, det såg man på honom. 
"Babe, jag kan inte vara arg på dig, det går inte." Sade han. "Sorry för det på skolan." 
"Det gör inget." Sade jag och log. 
Han gick emot mig och började kyssa mig på halsen. Vi backade långsamt mot sängen och föll mot den, jag fnittrandes till. Jag puttade bort Justins huvud från min hals på lek, och stirrade in i hans bruna förtrollande ögon. Ett leende spreds på mina läppar, och jag böjde mig fram och kysste honom. Hans tunga slingrade in sig i min mun och våra tungor masserade varandra. Han slet av mig min tjocktröja och mina byxor, så jag låg i endast trosor och linne, och han slängde ner dem på golvet, jag bubblade av fnitter.
Justins händer hamnade på min rumpa. Jag bet mig smått i läppen. Justins blick landade på min läppar och snart så hade han tryckt sina läppar mot mina igen. Jag drog mig ifrån Justins för underbara läppar och lutade min panna mot Justins.
"Jag älskar dig." Viskade jag mot Justin läppar.
"Och jag älskar dig." Svarade Justin tillbaks.
Ett stort leende växte fram på mina läppar. Snart så fylldes hela rummet av min ringsingnal. Jag suckade smått och ställde mig upp från sängen och gick fram till min väska och tog ut min mobil och på displayen lyste det: Pappa.
"Ja?" Svarade jag,
"Var fan är du någonstans?!" Skrek pappa i luren.
Justin måste ha hört det då han spärrade upp ögonen, men ändrade snart om till en surt blick.
"Jag är bara hos Allison." Svarade jag.
"Okej, men kom hem nu!" Sade han lite lugnare nu.
Jag lade på samtalet och kollade på Justin.
"Måste gå." Sade jag och kollade på han med en ledsen blick.
Justin ställde sig fort upp från sängen och gick fam till mig. Han satte sina händer på varsin sida av mitt huvud och tvingade mig att kolla in i hans ögon.
"Ring om det är något, okej?" Jag enbart nickade och drog mig ur Justin grepp och gick fram till min väska. Jag tog på mig tjocktröjan och byxorna. Sedan styrde jag mina steg mot dörren.
"Älskar dig." Jag sprack upp i ett leende. Jag vände mig smått om och kollade bak på Justin och log.
"Älskar dig också."

Jag gick in genom grinden och gick längs gången på väg till huset. Gruset knastrade under mina converse. Jag slet upp dörren och gick in. Jag stängde dörren efter mig och gick in i köket. Pappa satt på ena köksstolen. När han såg mig stirrade han in i mina ögon med sina mörka, han såg arg ut. 
"Ring nästa gång du ska iväg, okej?" Sade han. 
"Okej, okej..." Sade jag med en låg röst. 
"Jag är bara såhär för att vad som helst kan hända dig. I den här staden finns många kriminella och våldtäktsmän." 
Jag nickade och gick fram till kylskåpet. Jag tog fram en macka jag gjort imorse och tog en tugga. Jag stängde kylskåpsdörren efter mig och gick in till mitt rum. Jag lade mig på sängen och stirrade upp i sängen. Tröttheten sköljde över mig som en våg, och innan jag visste ordet om det hade jag somnat. 

När jag vaknade låg min macka på golvet, jag satte mig upp och slängde den i papperskorgen. Min blick landade på klockan som stod på nattduksbordet bredvid min säng. Den var 21:00. Jag reste på mig och tog upp mobilen ur fickan. Jag skickade iväg ett sms till Justin om att jag ville träffas. Jag pallade inte vara här med psykot som skulle föreställa min pappa. Jag fick snabbt ett svar, vi skulle mötas i parken. Jag stoppade ner mobilen i fickan igen och smög ner för trappan. Jag drog på mig min jacka och smög ut ur huset, och låste ytterdören efter mig. Ute var det inte så kallt, och solen hade inte riktigt gått ner än. Jag gick till parken och när jag var framme var Justin redan där. Han satt på motorhuven på sin bil. Jag gick fram till bilen och satte mig bredvid honom. 
"Vad har hänt?" Frågade han. 
"Min pappa överreagerar så mycket." Sade jag. 
Jag tittade utöver staden, den var ganska vacker. Jag suckade, och Justin lade sin arm runt mina axlar. Jag lutade mig mot hans bröstkorg, jag kände hans hjärtslag. Dunk, dunk, dunk... Han kysste mig på hjässan, och sedan tog han bort armen. Han ställde sig på marken, jag fattade gesten. Jag ställde mig också och sedan kysste han mig. Han gav mig ett vackert leénde. 
"Du behöver muntras upp." Sade han. 
"Va?" Sade jag frågandes. Vad menade han? 
Han lyfte upp mig och ett skrik lämnade min strupe. Han höll i mig hårt.
"Lita på mig." 
"Släpp ner mig!" Sade jag och bankade på hans rygg.
Han började snurra och jag började skrika ännu mer, med skratt emellanåt. 
"Släpp ner mig!" Skrek och var full av skratt. 
Efter några varv satte han tillslut ner mig på marken, jag var alldeles yr. 
"Jag hatar dig." Sade jag sarkastiskt och flinade. 
"Love you too hun." Sade han hånfullt. 
Jag lutade mig mot honom och höll i honom för att jag inte skulle ramla ner på marken, jag var så yr. När yrheten lagt sig gick vi och satte oss på motorhuven igen. Han halvlåg så jag lutade mitt huvud mot hans varma bröstkorg, sedan stirrade jag upp på stjärnhimlen. 
"Undra hur många stjärnor som egentligen finns." Sade jag. 
"Det är i allt för många för vår hjärna att ta in." Sade han. 
Han strök handen över mitt hår, det var väldigt lugnande. Jag ska bara blunda en liten stund...
Kapitel två! Hoppas ni gillar det lika mycket som förra :)


« Tidigare inlägg Nyare inlägg »