Chapter 7. - Savannah?

Previously:
 "Justin! Lyssna på mig... Han kommer att döda både mig och dig om du kommer hit! H-han har r-redan hotat med att döda m-mig." Sade jag, men det sista sade jag lägre då jag visste att Justin skulle få ett utbrott.
"OM HAN RÖR DIG MINSTA LILLA KOMMER JAG ATT SKÄRA HALSEN AV HAN!" Skrek Justin i luren så jag var tvungen att ta den lite längre ifrån örat för att inte bli döv.
"Snälla Justin ta det lugnt! Han har satt upp övervakningskameror över hela huset och några vid grinden så det kommer inte att bli lätt." Sade jag med en sansad ton.
"Jag kommer att komma in på ett och ett annat sätt, men hur vet jag inte..."

Tyst satt jag och körde igenom Stanfords gator påväg mot Savannahs sommarstuga där dem höll hus. Jag hade lätt letat igenom varenda register efter var dom kunde befinna sig, och hade till slut hittat en bostad med pappans namn. Det enda jag hörde var mina egna andetag. Snart så skulle jag få träffa min babe igen, men det kunde lika gärna sluta med att Savannahs pappa kom på mig och om han gjorde det skulle allt vara kört. Det här var mina sista chans för mig att få tillbaka min Savannah.
 
Efter att ha kört ett bra tag såg jag något beigeaktigt långt borta, det såg ut att vara ett hus, men det var omöjligt att se i mörkret härifrån. Jag körde fram och GPS:en började prata och berättade att jag nått min destination. Jag stannade bilen några meter ifrån den enorma grinden så Savannahs pappa inte skulle se min bil. Stugan var rätt  så liten med vad som såg ut som två våningar. Huset såg ut att vara beige men det var svårt att se i mörkret. Runt huset fanns en hög stenmur. En övervakningskamera rörde på sig i mörkret vid grinden. Jag stängde av motorn och fiskade upp min mobil och letatde upp Savannahs nummer i kontaktlistan. Babe lyste upp på skärmen och det började gå fram signaler och snart så hördes det en välbekant röst i andra änden.
 
"Snälla Justin... Kom inte hit." Snyftade Savannah fram.
"Sorry, men är redan utanför." Sade jag och väntade på att Savannah skulle svara, men det gjorde hon inte utan hon började bara att gråta ännu mer. Fan.
"Snälla Justin! Åk iväg igen... Jag vill inte se dig bli dödad."
"Baby. Jag gör det här för att rädda dig... Du måste göra som jag säger..." Sade jag och började berätta hur jag lagt upp min plan. Allt Savannah lyckades få ur sig var ett lätt "Okej" och sen så la hon på.
Jag hoppade ut hur bilen och började smyga åt andra hållet än vad grinden var. När jag nått baksidan såg jag mig omkring för att vara säker på att det inte fanns några fler övervakningskamera, och det gjorde det inte. Jag började kolla mig runt om och såg att det stod en ganska hög sten precis vid muren. Vilken idot som inte tagit bort en stor sten precis vid muren tänkte jag när jag började klättra upp på muren. Väl uppe såg jag ner och insåg att det var ganska långt ner till marken, men allt för Svannah. Jag hoppade ner från muren, oturligt nog gjorde jag illa foten och råkade göra ifrån mig ett skrik av smärta. Hela min värld stannade när jag hör Savannahs skrik eka ut över bakgården.
"JUSTIN!" Skrek Savannah förtvivlat. Jag vände mig fort om och såg hur hennes pappa riktade en pistol mot mig.
"Jävla missfoster..att du inte fattar att du ska låta henne vara!" Skrek hennes pappa. Jag spände min blick i hans ögon.
"Fan heller!" Spottade jag giftigt ut. Jag kollade på Savannah som stog förtvivlad vid sin fars sida... Blicken som hon gav mig var inte den blick jag ville att hon skulle ge mig. Hennes blick speglade rädsla, men ändå hat. What the fuck?
"Jag fattar inte hur du kunde... Du kom fast jag sa att du inte skulle!" Sade hon och slet blicken ifrån mig.
"Vad är det du pratar om?" Fick jag ur mig.
Hennes pappa puttade bak henne och viskade något i hennes öra. Sekunden efter sprang Savannah in i stugan.
"Det hon menar är att det är slut mellan er! Du först bara henne... Du gör så hon hamnar i fara!" Skrek hennes pappa. Jag vet inte om det bara var jag som försvann från medvetandet eller om hela jorden stannade, men allt stod stilla när hennes pappa yttrade dom få orden "Det hon menar är att det är slut mellan er" Jag vet inte hur länge jag stod där men när jag väl hittade tillbaka var han borta... Borta för gott.
 
Savannahs perspektiv:
Allt var min pappas fel. På grund av han var jag tvungen att ljuga. Ljuga om att jag inte längre ville ha Justin, men det ville jag. Varenda cell skrek efter honom, men han förrådde mig. Han kom fast jag sa att han inte skulle. Min pappa hade misstänkt allt och visste att Justin skulle komma och rädda mig. Det var då han sa stopp med vårat förhållande, stopp på riktigt. Jag fick inte längre träffa den jag älskar mest av allt på grund av att Justin inte lyssnade på mig. Jag vet att han ville gott, men om han bara lyssnat på mig skulle vi fortsätta kunna vara tillsammans och kanske tillslut kunna ha ett normalt förhållande. Min mobil pep till. Ett nytt sms lyste på skärmen.
 
Från: Justin
Om det är såhär du vill ha det så visst, fine du slipper mig. Hoppas du kommer ha ett bra liv utan mig med din så kallade pappa.

Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Det gjorde ont att behöva ta farväl av Justin på det där sättet, men som min pappa sa: Jag kommer alltid att finnas där för dig. Och det gjorde han. Bortsett från Justin som inte ens lyssnade på mig. Jag såg hur min pappa vände blicken mot mig, men sen vände tillbaks den mot vägen då han anntagligen såg att jag inte var på humför att att prata.
 
Justins perspektiv:
Fan helvetes jävla skit. Jag visste att det skulle sluta såhär. Savannah skulle vakna upp till verkligeheten och inse att jag är för farlig för henne. Jag skulle lyssnat på henne och inte kommit inatt för att rädda henne. Allt är mitt jävla fel. Jag svängde upp på min uppfart och hoppade snabbt ut ur bilen. Jag gick in i huset. Nycklarna slängde jag på bordet vid dörren och gick jag till köket och öppnade kylskåpet. Jag tog ut en öl som jag sen öppnade och halsade i mig. Smärtan i foten hade gått över, istället var det hjärtat som smärtade. Jag fiskade upp min mobil för ungeför tusende gången idag och letade upp ett nummer jag inte ofta ringer. Det gick fram några signaler tills en bekant röst svarade.
"Ey, Bieber! Vad är det som får dig att ringa mig!?" Skrek Jack i luren för att överrösta den höga musiken i bakgrunden.
"Tänkte fråga om du visste till någon bra fest här i stan." Sade jag enkelt och hörde hur Jack började prata med någon.
"Det är okej att du kommer hit." Sade Jack och beskrev vägen dit. Jag tog mina bilnycklar och gick ut och satte mig i bilen och körde enligt vägbeskrivningen. Musiken hördes långa vägar innan man ens kommit nära. Ljudnivån var på max och många stod utanför huset och dansade. Jag hoppade fort ut hur min bil och började styra mina steg mot ingången. Min blick vandrade mellan alla tjejer som stod vid ingången. Vissa såg riktigt snygga ut och vissa av dom var säkert ett bra ligg. Men ikväll skulle det inte bli något ligg utan bara ha gott sällskap med en massa öl. Jag kände inte för något annat. Jag behövde bara glömma bort Savannah och smärtan för en sekund. En man stod vid ingången som kollade misstänksamt på mig när jag ställde mig bredvid han.
"Och du är?" Började han.
"Jag är Justin Bieber, vän med Jack som äger denna fest." Sade jag så vänligt som möjligt fast jag inte alls var på humör för att vara artig. Han kollade en stund på mig inann han sade ett lätt "Okej" och släppte in mig. Väl inne kollade jag mig runt mellan alla svettiga männsikor som stod i en hög i mitten utav rummet och dansade för fullt. Musiken donade i mina öron. Jag såg en skymt utav Jack som trängde sig fram mellan folkmassan. När han stod framför mig log han ett stort leende.
"Välkommen brother. Ölen är i köket, varsågod att ta för dig." Skrek Jack ut och pekade mot en dörr åt höger. ''Var är bruden din?'' Jag valde att inte svara på frågan utan gick bara in i köket. Inne i köket var det inte många. Bara några fåtal som stod och pratade och vissa som stod med tungorna i varandras munnar. Äcklat kollade jag mig runt och hittade tillslut bordet med all spit och öl på. Jag gick fram till det och kollade runt på bordet för att se om jag hittade något jag ville ha när någon harklade sig.
"Vill du ha något särskilt?" Hörde jag en tjej fråga. Jag kollade upp och såg en snygg blond tjej stå framför mig. Hon kollade in i mina ögon med sina isblå och log ett sött litet leende. Som hon såg ut så såg hon ut att vara en 11:a av 10 lätt. Det är inte ofta man hittar någon som är över 10, men hon var det. Men hon såg inte bättre ut än Savannah. Shit, jag måste sluta tänka på henne.. Jag log ett falskt leende mot henne.
"Överraska mig." Sade jag och blondinen hällde i en massa olika saker i en röd pappersmugg.
"Här." Sade hon efter ett tag och räckte mig glaset. Jag svepte snabbt i mig innehållet. Det smakade rätt så bra, och jag kände efter varje sekund som gick att smärtan sakta gick bort. Tjejen kollade imponerat på mig och log sedan. Jag fick inte ur Savannahs skratt från mitt huvud, jag behövde en distraktion. Så jag tog tjejens hand och började leda henne mot dansgolvet och frågade om hon ville dansa. Hon fnittrade ut ett ja. Och så var festen igång.
 
Snubblandes ut ur huset lyckades vi ändå ta oss ut och gå mot vägen för att ta en taxi hem till mig. Natten hade varit full med kyssar och dans, och Nina som tjejen tydligen hette var lätt att få hem. Hon var inte alls som Savannah, hon var olik på alla sätt och vis men jag orkade inte bry mig. Hon var precis det jag letade efter just nu, en distraktion. Hon verkade inte bry sig om att jag utnyttjade henne, hon själv såg ut som en slampa. Väl framme vid vägen vinakde jag in en taxi som vi sen satte oss i. Jag sade vart vi skulle och taxin började åka. Efter ett tag stannade den utanför mitt hus. Jag gav taxiförararen pengar och jag och Nina gick in i huset. Inne i huset tryckte jag upp Nina mot vägen och började kyssa henne mjukt på halsen. Ett lågt fintter lämande hennes mun.
"Let's do this" Andades Nina ut mellan kyssarna.
"Ja." Svarade jag lätt och tog tag i hennes lår och bar upp hennne och började gå mot övervåningen.
 
Svannahs perkspektiv:
Jag klarade inte va det här något mer. Justin hade inte svarat på mina sms och inte heller när jag ringt. Pappa hade efter ett tag gett med sig på att jag åtminstone skulle få säga ett ordentligt farväl till Justin efter att jag hade gråtit och skrikit hejdlöst i över 4 timmar. Nu så var vi påväg mot Stratford där Justin förhoppningsvis satt och vänatade på mig. Min pappa stannade bilen när vi var framme och vände blicken mot mig.
"Jag är ledsen över att du inte fick säga ett ordentligt farväl." Sade han tyst. Det ända jag kunde förmoda att göra var att krama han. Först stelnade han till men efter ett tag slappnade han av och kramade mig tillbaka. "Glöm inte bort att mitt erbjudande om att åka till New York är kvar." Jag nickade och sade hejdå och sedan så hoppade jag ut ur bilen och min pappa körde iväg. Jag kollade upp på Justin gigantiska hus som jag sedan började gå mot dörren. Dörren var öppen så jag bara gick in. Inte ett liv i huset syntes till. Jag lyssnade noggrant efter ett ljud, men inget hördes. Så jag började gå runt och kollade i alla rum på nedervången, men ingen Justin syntes till. Han kan väl inte ha åkt hemifrån utan att ha låst dörren? Han måste vara hemma. Jag gick till trappan och såg en klackesko. Konstigt. Jag hörde ett dovt fnitter. Ännu konstigare... Jag smög långsamt upp för trappan. Här uppe hördes ännu ett ljud ännu högre och ljudet kom från Justins rum. Jag gick fram till dörren och tog ett ljup antetag. Jag undrade var som fanns bakom denna dörr. Jag öppnade dörren.
"Vad fan Justin! Glömde du dörren öppen?!" Hörde jag en ljus tjejröst säga. Jag svalde hårt och svor för mig själv att det inte var en tjejröst jag hört, men jag hörde klart och tydligt att det var en tjej i rummet.
"Nej. Jag är helt säker på att jag stängde den." Hörde jag en full och slöddrande Justin säga och just i den stunden tände Justin lampan. Min blick landade på en blond tjej som låg bredvid med Justin i hans säng. Hela min värld frös till is när jag insåg att dom hade haft sex. Justin som uppfattat vad som hände insåg nu att det var jag som öppnat dörren och stod nu och stirrade på dom.
"Savannah..." Mina ögon fylldes med tårar. Jag öppnade munnen men inget ljud kom fram. "Babe...Låt mig förklara..."
Justin räckte sig efter sin morgonrock och satte på sig den. Han gick fram till mig med tårar i ögonen. 
"Babe..." Sade han tyst.
"Kalla mig inte babe." Sade jag med en kall röst och sedan slapade jag honom rätt över kinden, hårt. Sedan sprang jag ner för trappen och ut ur huset. Jag hörde Justin springa bakom mig men jag orkade inte bry mig. Hur kunde han? Min pappa hade rätt. Jag sprang ut på gatan och ringde pappa samtidigt som jag sprang. 

Här har ni kapitel 7...Det tog lite längre tid än vad vi tänkt oss. Det har vart en massa med skolan som gjort att vi inte hunnit..Men här har ni det iaf.


« Tidigare inlägg